Drömmen om lantliv: Äntligen paus

Jag måste säga att jag varit fruktansvärt stressad över livet den senaste tiden. Skolan har tagit all min ork och energi. Jag har inte hunnit jobba så mycket som jag velat för att jag varit så stressad. Det har i sin tur ökat min stress ännu mer. Det har varit saker att göra var och varannan kväll på hemmaplan också, antingen studier eller någonting annat. Jag blir stressad av att inte hinna med och för den delen inte ha energi till mina hobbies. Jag tittar bara på virkningen och känner att jag orkar inte tänka och fokusera på mönstret. Att ta fram symaskinen och vara kreativ har varit ute ur bilden på samma sätt som mina älskade böcker varit en längre tid. Vem orkar lägga sig och läsa och vill göra det, när man inte gjort annat än haft näsan i skolböckerna hela dagen? Detta för mig vidare i tanken: ska det vara såhär nu i tre år till innan jag är färdig med mina studier?

Och sedan då? Jo, jobba heltid, kliva upp tidigt, stressa till jobbet och på jobbet, för att sedan skynda hem, ev. handla och hämta ev. framtida barn på dagis och göra någonting kreativt till middag. Försöka ha energi till att umgås och ha roligt en stund innan de somnar. Sedan titta på sin partner och säga: Kul att ses, god natt, för att sedan hela baletten ska börja om imorgon igen...

Jag tror inte heltidsjobb är lösningen för mig. Jag vill ha energi till att leva också. Allt det här ska man göra för vad? Jo, för att få en bättre pension... Så man ska inte hinna med saker eller personer som man älskar så mycket som man vill och stressa och vara utslut fram till pensionering? Tror ni man är en pigg och fräsch pensionär då? Vem vet, man kanske inte ens lever fram till dess..

Nog om dessa deprimerande tankar. I morgon ska vi till fjällen! Det ska bli underbart att komma bort från allt och komma till tystnaden. Där har vi ingenting särskilt planerat att göra. Vi lär köra skoter, fiska, kanske åka slalom, mysa med varandra och spela lite spel. Det ska bli skönt.

Vårt fjäll är Klimpfjäll: