Behovet av att få uttrycka mig har vuxit i mig igen. Jag har så mycket tankar om livet och framtiden. Jag drömmer om ett hus på landet. Så pass mycket att min fästman ibland tycker att jag är tjatig. Jag kan dock inte vänta på det att hända. Det är tur att vi har samma vision om framtiden.
Jag känner mig inte fri inne i stan eller i lägenheten. Jag vill ut på landet och komma närmare naturen. Detta är resan dit. Tills vidare lever jag så som jag vill göra, så nära fridfullt och meningsfullt jag kan. Jag slösar inte många timmar framför tvn om vi säger så. Det finns vettigare saker att göra. Det finns så mycket att ta in, bara man tar sig tiden att stanna upp. Att glädjas åt de små sakerna - det är ett motto i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Plats för en rad eller två